Denna vecka har kommit till sitt slut, det är söndag då jag själv tycker att jag borde ligga bakis på vardagsrumsmattan och säga att jag aldrig mer ska dricka, men nej. Jag var istället upp med tuppen runt tio tiden imorse och åt en överraskande god frukost och drack helt klart Maltas godaste kaffe hittills. Fick även bra sällskap till det så ska faktiskt inte säga att jag hade föredraigt bakisångesten framför min morgon. Efter det var all energi jag hade kvar i sjuklingkroppen slut så det blev att gå hem och tokdecka på vardagasrumsmattan. 

Både jag och karro har knaprat antibiotika hela veckan, dom på bilden är min kuckelemuckmedicin som jag tryckt i mig. Blir mer och mer människa för varje dag så det är skönt. Hela sjukgrejen började med en vanlig förkylning, men hårt arbete, växling mellan varmt och kallt och dåligt med sömn på det ledde till feber, kallsvettningar och noll energi. Blev tillslut tvingad till doktorn och då visade sig att jag hade Lamonia som är någon typ av infektion i lungorna. Så har varit hemma hela veckan, mått fram och tillbaka men nu är jag väl någolunda pigg och ska även jobba ikväll. Får se hur det går, kommer förmodligen få ta det lite lugnt såhär första dagen. Karro ska också jobba ikväll, hon jobbade också igår. Har varit lite back to school då jag suttit och förhört karro på Hard rock café's meny, något man måste kunna, så om nu undrar vad för ingredienser en Legendary Hickory BBQ onion cheeseburger innehåller, fråga karro!

Det har även varit en stor happening nu i veckan här på lilla ön, ingen mindre än Karro har blivit hela ett år klokare. Hela 19 barre kan hon nu smälla upp i fejset på pikésnubbarna från bargatan som frågar om hennes ålder. Detta hade såklart planerats med fyverkerier och magdansande snubbar på klipporna, men alla planer blev totalt sönderkrossade när vi båda fick pappret i handen på antibiotikan vi skulle börja knapra den kommande veckan. Men eftersom det var karro födelsedag så kan inte ett lite piller stoppa oss, så vi satte på oss kaladressen och gick ut och firade med middag utomhus, som förövrigt är J Ä V L I G T lyxigt för oss som fattiga, och därefter fika på ett nytt favorithängställe precis vid strandpromenaden.

Ikväll ska det jobbas, för oss båda, så får se om det slutar levande eller ett nytt besök till badrumsgolvet med lungorna upphostade.