Stod vid busshållsplatsen imorse och väntade på bussen, sådär lagom trött och bussen var dessutom försenad. Medan jag står och väntar på bussen så märker jag på en gång att det är lördag, här på Malta behöver man inte ens hålla koll på när det är helg, det märks så väl, fredagar och lördagar kryllar av folk som om Malta endast bestod av de kvadratkilometerna du befinner dig på, och söndagar är dödare än döden himself. Igår var det lördag vilket betyder fest för mer än hälften av Maltas befolkning, så imorse när jag står och väntar på bussen påväg till jobbet så var 85% av de människor jag ser fulla o glada, traskandes påväg hem från bargatan. Helt plötsligt kommer en kille fram till mig och börjar prata, han presenterade sig och frågade vart jag kom ifrån, standard frågan när man träffar någon här på Malta. "Vart kommer du ifrån?" och "Hur länge har du varit här?". Själv trodde jag han var engelsman med tanke på hans bra engelska/brytning, men såklart va han svensk.

 

Det roliga är att han är den andra charmiga skåningen vid namnet Marcus som jag träffar här på Malta, och att dom ser ut exakt likadant och skulle kunna vara bröder får mig att börja fundera hur många av denna art som finns.

 

Men härligt som det är på Malta så fick jag härligt sällskap medans jag väntade på bussen, och sen när bussen kom sa vi hejdå och förmodligen kommer vi stöta på varandra igen. Saker som det här, litet med charmigt, får mig att gilla livet här på ön.

 

Hoj så länge! /Issakissa